Randig

Nu är krokikursen över för den här gången. Tyvärr blev inte den sista omgången någon höjdare. Jag vet inte varför, men tecknandet gick väldigt dåligt trots gott om tid och en duktig modell som var rolig att teckna. Men en bra skiss fick jag ihop i alla fall:

I söndags var det en manlig modell igen, samma man som har poserat varje gång de haft en sådan den här våren. De borde variera sina manliga modeller lite.

edit: tog bort den ena bilden eftersom den var för dålig =)

Igår arrangerade krokikursen modellmålning för de som var intresserade. Tre timmar hade vi på oss att få ner modellen på duken.

Det började katastrofalt för min del. Själva krokin — det som egentligen är min starka sida — blev rena soppan. Jag började med att göra helt fel, sedan lyckades jag inte sudda ut misstagen eftersom blyertsen fäste för starkt i duken, så jag vände upp-och-ner på duken och gjorde en till misslyckad skiss över den andra innan jag till slut fick ihop något halvdant. Vid det här laget var duken en enda röra av streck som gick kors och tvärs över varandra.

Skönt nog lyckades jag rädda upp det hyfsat sedan. När jag satte igång med oljefärgerna och förstärkte rätt streck så trädde en helt ok kroki fram ur härvan. Då hade jag slösat bort trekvart på något som jag brukar kunna klara av galant på fem minuter …

När jag gick hem och jämförde resultatet med den målning jag gjorde senast (för några år sedan) så stod det i alla fall klart att jag hade lyckats bättre den här gången! Jag har nog förbättrats lite ändå.

Till nästa gång måste jag komma ihåg att använda en hårdare blyerts med mindre svärta tills jag vet att krokin fungerar. Sedan måste jag nog använda något medium för att förtunna färgen. Med undantag av bakgrunden som är utspädd med vatten (jag använder vattenlöslig oljefärg) så målade jag med outblandad färg. Jag tror att det var därför som det blev så ”trubbigt” och diffust. Att jag är van vid att låta färgen torka mellan ändringarna gjorde inte saken bättre.

Jag läste en artikel i DN idag om skillnader mellan könen.

Andra halvan bemöter Annica Dahlströms bok ”Könet sitter i hjärnan”, vars tes är att extrempunkterna på begåvningskurvan — de minst och de mest intelligenta personerna — utgörs av män, medans det är mindre spridning inom gruppen kvinnor. Jag tänkte bemöta artikelns kritik mot denna teori — inte för att jag är övertygad om att Dahlström har rätt, utan för att kritiken inte håller.

Jag tar ett stycke i taget:

Enligt henne är det bara på några små begränsade områden som mäns och kvinnors hjärnor är olika, och skillnaderna är små: mellan fem och tio procent. Två personer av samma kön kan ha hjärnor som skiljer sig mer än så.

Men det säger ju ingenting om hur stor skillnad dessa procent gör i praktiken. Som jämförelse skiljer det sig bara 6% mellan en chimpans genuppsättning och en människas. Procentuellt sett små skillnader kan uppenbarligen vara väldigt viktiga (om nu inte någon vill hävda att skillnaden mellan apor och människor är en social konstruktion).

- Men vid internationella matematiktävlingar är flickor från Rumänien och Kina helt överlägsna pojkar från USA. De kommer från samhällen som uppmuntrar även flickor att hålla på med matematik, säger Janet Shibley Hyde.

Men det säger ju inte heller något om sakfrågan. Hon verkar utgå från att pojkarna från USA var de pojkar som hade allra bäst förutsättningar, men incitamenten för rumäner och amerikaner ser ju helt annorlunda ut i och med skillnaderna i deras ekonomiska situation. Det är helt enkelt inte lika intressant för amerikaner att deltaga i, satsa på, eller ens uppmärksamma tävlingen.

Det vore intressant att se statistik på hur många av de studenter som har vunnit en sådan här tävling som sedan gjorde betydande bidrag inom sina respektive fält. Jag tippar på att sambandet är väldigt svagt.

Att titta på någon stel tävling eller på formella meriter i allmänhet istället för på faktiska resultat (alltså på vilka som hittar ny kunskap) är ett vanligt misstag, men formell och reell kompetens är faktiskt inte samma sak. Fast nu avviker jag visst från ämnet.

På samma sätt behöver en manlig matematikstudent aldrig fundera på om han tillhör gruppen.

Det här är ju bara konstigt. Hon utgår från att män helt saknar problem med självförtroendet och motiverar detta med att försöka slå ihop gruppen ”män” med gruppen ”matematiskt begåvade”. Självklart behöver inte män tvivla på om de tillhör gruppen män eller inte, men nu var det ju inte den gruppen det gällde. Eftersom gruppen ”matematiskt begåvad” är mycket mindre än gruppen ”män” så kan ju även män ha anledning att tvivla på att de tillhör (den begåvade) gruppen!

Får han en uppgift som han inte klarar av att lösa kan han skylla på att det är en dum uppgift, eller på att hans lärare inte gått igenom allting på föreläsningarna.

Det här är ju ett exempel på en dum person och inte på en person i den övre delen av begåvningskurvan. För att bli (eller förbli) en toppresterande person så krävs självständighet och att personen tar ansvar för sitt eget lärande. Att skylla ifrån sig passar inte in i den profilen.

- Även om en kvinna inte tror på stereotypen måste hon alltid förhålla sig till den när hon jobbar i en mansdominerad bransch. Många orkar inte med att alltid jobba dubbelt så hårt för att visa att de klarar av det, och byter bana för att slippa pressen, säger Claude M Steele.

Haha .. Karin Bojs försöker lyfta fram Steele som en seriös forskare, men så kommer hon med svepande klyschor som att kvinnor alltid måste arbeta dubbelt så hårt.

För att sammanfatta så bygger Karin Bojs upp en halmgubbe som hon sedan angriper istället för Dahlströms argument. Bojs pratar om den stora massan medans Dahlström pratar om extrempunkterna.

Idag gick det bra, så jag lägger upp en hel drös skisser! Samtliga var femminutersposer.

På lördag anordnar de modellmålning! Vi kommer att få hela tre timmar på oss att måla en och samma ställning. Ska bli kul. Sista krokiomgången den här våren är på söndag…

Blev många skisser som såg lovande ut idag, men tyvärr saknas det något viktigt på många av dem, t.ex. ett huvud eller en fot … Här kommer i alla fall två poser som jag hann få med allt i.

Jag gillar hur jag fick till benen och fötterna i blyertsskissen. Överkroppen blev lite sämre men den funkar den med.

Igår vände det och började gå bra igen. Framförallt gick det fort — jag lyckades få med hela kroppen även på många av tvåminutersställningarna!

De översta tre skisserna ska vara tvåminutersposer. Den näst översta är faktiskt inte ens det (se kommentarerna under den). Resterande skisser är femminutare.

När jag gick en promenad idag så mötte jag faktiskt en annan kursdeltagare, som sa ”det gick bra för dig igår”. Det måste vara ett gott tecken när främlingar lägger märke till ens dagsform!

Eftersom jag kom in sent och inte hann komma igång direkt så blev ovanstående en mycket snabb skiss. Man ser på linjerna att jag bara kört på utan tid för tvekan; Det är bara vid hjässan som jag har ångrat mig och tagit om linjer. Alla linjer blev ju iofs inte rätt (underbenet är till exempel för långt), men jag tycker ändå om att se säkerheten i linjerna. Vanligtvis så tecknar jag ju helt annorlunda, med försiktigt sökande linjer …