I mitten på nittiotalet spelade jag ett spel som heter Panzer General väldigt mycket. Det utspelar sig under andra världskriget och man kan välja att spela antingen som tysk eller som allierad. Man spelar en serie olika scenarier där man sitter och flyttar runt stridsvagnar och andra truppenheter med målet att knäcka motståndaren inom en knapp tidsram. Jag älskade verkligen det spelet och lade alldeles för många timmar på det, men till slut blev det tråkigt eftersom jag hade spelat alla variationer som gick massor med gånger.

Panzer General bidrog antagligen till att jag till slut tog tag i min gamla dröm om att lära mig att programmera och köpte en bok om Pascal. Tänk att kunna göra ett eget spel och korrigera alla små brister! De följande åren slutade jag nästan helt att teckna och programmerade eller funderade över programmering hela tiden istället. Tyvärr lyckades jag aldrig få upp mina försök att återskapa PG till en spelbar nivå.
Men nu, tio år senare, har jag börjat koda på ett PG-liknande spel igen! =) Den här gången har jag både examen och erfarenhet av att lösa svårare problem än dessa, men å andra sidan mycket mindre ledig tid. Jag hoppas att det går bättre den här gången. Än så länge ser det ljust ut.
Bilden visar ungefär hur långt jag har kommit nu. Stridsvagnarna har etiketter som visar deras styrkevärden och kustlinjerna ritas ut med mjuka bezier-kurvor. Allt är vektorgrafik så det borde gå bra att implementera godtycklig zoom senare, för bättre överblick. Självklart ska skalan dras upp väldigt mycket och grafiken bli snyggare med tiden, men just nu räcker det bra med ett litet fönster med enkla symboler för att testa koden.
mars 28, 2009 at 10:39 e m
Skulle vara väldigt intresserad av hur det går med detta spel..:)
mars 28, 2009 at 10:50 e m
Hej! Kul att du är intresserad =)
Som du kanske har sett så har jag en särskild blog för spelet på http://panzergame.wordpress.com men som jag inte har uppdaterat på ett tag nu. Det beror på att jag inte har haft lust att koda på sistone utan har ägnat mig åt andra saker istället. Men snart så har jag nog samlat tillräckligt mycket kraft för att göra ett nytt ryck.
Det finns inget särskilt tekniskt hinder som håller mig tillbaka, utan det handlar mer om att jag måste ta pauser ibland för att inte bränna ut mig.