Jag valde kroki i höst igen eftersom det är ett säkert val (finns alltid tillräckligt många deltagare för att kursen ska bli av) och det inte innebär några större projekt. Känner inte att jag orkar måla porträtt i höst, speciellt inte om jag ska komma någon vart med spelet.
Det gick i alla fall väldigt bra! Det var en modell som jag har tecknat massor med gånger förut men i det här fallet har jag inget emot det. Många av de bästa skisserna var de som vi fick minst tid för, lustigt nog. Det beror väl på att modellerna tar roligare poser när de vet att de bara behöver vara stilla i ett par minuter, plus att man själv tvingas både anstränga sig hårdare och släppa på perfektionismen för att hinna få ihop något alls. Båda teckningarna ovan är tvåminutersteckningar!
oktober 21, 2008 at 10:25 e m
Har man för lång tid på sig så tänker man för mycket. I dom snabba skisserna får jag ofta till hållningen mycket bättre.
oktober 22, 2008 at 7:58 e m
Ja, det är lätt att fastna i oviktiga detaljer om man får för mycket tid.
oktober 22, 2008 at 10:48 e m
Du lyckas bra med proportionerna på de som sitter och ligger
Bra jobbat!
oktober 23, 2008 at 8:50 f m
Tack! =)
Tycker du att den stående posen har tokiga proportioner?
oktober 23, 2008 at 7:17 e m
Det beror på hur modellen ser ut. Män har ofta korta ben i förhållande till rygglängd.
Men det ser lite ut som att de stående generellt har korta ben. Jag brukar ofta teckna för långa ben… så det är lite som man blir ”van”.
Det finns de som säger att man ofta tecknar av modellen som en karikatyr av en själv. Men jag vet inte…
Jag tycker dina sittande modeller är mer i harmoni och att de ser mer expressiva ut. Det är svårt att teckna förkortningar men du behärskar det bra. Kanske jag kan sätta in en av mina krokier i min blogg i morgon…*L* Kunde vara kul att visa en till dig så att jag inte bara kommer här och petar i dina teckningar utan att ge något tillbaka.
Jag har tecknat mycket förut, men nu är det flera år sedan sist. Jag blir lite sugen nu när jag har sett dina teckningar. Det är verkligen ett bra sätt att träna upp seendet och hålla huvudet på skaft!
oktober 24, 2008 at 6:30 e m
Nu när jag tittar igenom gamla krokier så hittar jag flera skisser där jag har tecknat för korta ben, speciellt på stående män. Det har jag inte lagt märke till förut.. Tack för att du gjorde mig medveten om det! Sådan kritik gillar jag.
oktober 24, 2008 at 11:03 e m
Det är roligt att prata kritiskt om konst och bilder med de som kan ta det på ett bra och konstruktivt sätt
Jag blir nyfiken på hur stora dina papper är när du tecknar… och om du sitter eller står under passen? Jag skulle behöva öva på att teckna kroki på mindre papper för att sålla bort allt onödigt och för att renodla dem mer… lite så som du gör.
oktober 25, 2008 at 11:01 f m
Du hade ett väldigt elegant sätt att framföra förtäckt kritik på i kommentar 3. Det står ju egentligen bara beröm där, men att du begränsade berömmet antyder kritik. Snyggt! =) Det kan ju vara väldigt känsligt så det är nog bra att tassa fram lite försiktigt i början.
Jag sitter alltid om det finns möjlighet. Känns väldigt ovant och konstigt att stå upp och teckna för mig.
Papprena är ganska stora–F8 står det på blocket–men själva teckningarna är för det mesta ca 30 cm långa, så jag lämnar ganska mycket vit yta runt omkring.
När jag växte upp så tecknade jag väldigt smått (i marginalerna på skolböcker och dylikt) så jag har fått anstränga mig för att teckna större. Får fortfarande återfall av kompakttecknande ibland.
november 3, 2008 at 10:51 e m
Det där med kritiken : du är bra på att läsa mellan raderna, på gott och ont. Ibland kanske man bara vill säga saker som är positiva för det är det man ser, som ett konstaterande av fakta. Men du tar ”kritik” på ett bra sätt, det tyder på vetgirighet och utvecklingsvilja:)
Vad är det du har satt upp som utvecklingsmål härnäst? (om du har några)
Jag frågar för att jag är nyfiken.
/ PQ
november 3, 2008 at 11:37 e m
Hej igen =) Jag trodde att jag hade skrämt bort dig med mitt prat om ”förtäckt kritik”, som kanske lät lite irriterat (vilket inte var avsikten).
I och med att jag inte har så mycket tid över till teckning pga att jag jobbar med andra saker och har andra intressen som tar tid så har jag inte så mycket utrymme för ambitiösa utvecklingsmål. Men jag vill bli skickligare rent tekniskt och kanske få ihop något snyggt att rama in och hänga upp på väggen.
Det finns en tidning som heter Axess vars senaste nummer handlade om skönhet i konsten. Omslaget pryds av en vacker nymf med något sorts tunt tyg i bakgrunden som liksom svävar runt henne. Den bilden fick mig i alla fall att tänka ”sådär vill jag kunna måla”; Så om jag skulle försöka ge någon sorts programförklaring för hur jag vill utvecklas så skulle jag nog skriva något om att jag vill kunna uttrycka mänsklig skönhet. Då menar jag inte fotorealistiska porträtt av vackra människor utan tavlor som hyllar människan och framställer henne som gudomlig. Gissar att tavlan ifråga målades av Bouguereau.
Heh, ovanstående har jag aldrig funderat på förut. Tänk vad som bubblade fram bara för att jag såg ett tidningsomslag och någon ställde en enkel fråga..