Randig

För att göra det lättare att bedöma olika situationer och göra bättre val kan det vara bra att ställa upp och medvetandegöra allmänna principer som stöd för sig själv när man behöver fatta beslut. Om man till exempel i förväg tänker igenom i vilka situationer det kan vara berättigat att ljuga så blir beslutet inte lika svårt när det väl gäller och sannolikheten att man gör rätt val ökar.

Det är ganska lätt att komma på regler för vad man inte ska göra, till exempel inte använda våld annat än som försvar, inte stjäla eller förstöra andras egendom och inte bryta löften. Det är svårare att komma på principer för vad man bör göra. En del negativa principer, dvs regler för vad man inte ska göra, går lätt att formulera om utan negationer — bryt inte löften kan ju till exempel lika gärna uttryckas som håll vad du lovar. Men det är bara en lek med ord — innehållet är ju detsamma. Principen håll vad du lovar ger fortfarande ingen hjälp med vilka löften man ska avge, det vill säga ingen positiv vägledning.

Jag har funderat en del över vilka principer det skulle gynna mig att följa. Vilka principer man bör följa beror självklart på vad man har för mål, så det första att fundera över är vad man vill uppnå; Det viktigaste målet för mig, och antagligen för de flesta andra, är ett långt och lyckligt liv. Eftersom många (men inte alla) av förutsättningarna för lycka är av social art och vi ofta behöver samarbeta med andra för att nå våra mål är det viktigt med ett framgångsrikt socialt beteende. Därför är det även viktigt med sociala principer.

Nu när jag skriver det här så funderar jag samtidigt på om jag kommer att framstå som en överteoretiserande person utan spontanitet i andras ögon. Må så vara — den sociala principen dölj inte vem du är hjälper mig att strunta i det. Eftersom man inte kan bli omtyckt eller älskad för den man är om man döljer det så måste man vara öppen med vem man är. Det betyder inte att man måste hålla upp sitt privatliv för alla att se, bara att man måste våga stå för vad man tycker och vem man är inför de man vill bli omtyckt av.

En social princip av positiv karaktär som jag inte alltid följer är: lyft fram det som förenar. Antag till exempel att någon skriver ett inlägg som innehåller både saker jag inte tror på och saker som jag håller med om. Då är det bra att inleda svaret med att uttrycka bifall för de åsikter som förenar oss, eftersom det skapar bättre förutsättningar för att kritiken tas emot väl. Tyvärr inriktar jag mig alldeles för ofta på de delar där mina åsikter skiljer sig från motpartens, och glömmer helt bort att uttrycka saker som ”jag håller med” eller ”det har du rätt i”.

Kommer du på fler sociala principer?

Jag läste nyligen ut romanen Special Topics in Calamity Physics, som kortfattat handlar om Blue, en förläst 16-årig flicka som åker land och rike runt tillsammans med sin professor till far. När de till slut bestämmer sig för att stanna en längre tid i en stad dras Blue in i ett mystiskt skeende med plötsliga dödsfall.

I en scen i boken har Blue just ertappat en manlig karaktär med att ljuga för henne. Hon blir självklart väldigt arg och besviken och efter att ha konfronterat honom blir hon till slut våldsam.

Det var antagligen på grund av en annan bok jag läser just nu, Porr, horor och feminister, som jag började fundera mer över den här scenen. För tio år sedan, när Roks och radikalfeministerna var som starkast i svensk media, tänkte jag mycket på hur män och kvinnor skildrades. En sak jag funderade över då väcktes till liv igen av de här böckerna, nämligen hur kvinnligt våld framställs.

Eftersom Blue hade ett fysiskt underläge mot mannen hon riktade vreden mot behövde hon ta hjälp av tillhyggen, i det här fallet böcker som hon använde som projektiler. Hon valde ut de böcker hon trodde skulle tillfoga mest smärta och kastade mot ansiktet för att maximera skadan. Till sist lyckades hon träffa honom strax under ögat med blodvite som följd.

Det intressanta är att det är huvudpersonen — den person som framställs som god och som vi ska identifiera oss med — som är våldsam, och att hon därefter inte uppvisar minsta tecken på ånger. Jag tror att det hade varit betydligt svårare att framställa en man som sympatisk om han initierade våld på det här viset, speciellt om han inte drabbades av samvetskval efteråt.

Men kvinnors våld framställs ofta som något harmlöst och för det mesta som berättigat. Den man i ett relationsdrama som väcker en kvinnas vrede får finna sig i att få tallrikar, böcker eller drinkar kastade emot sig och stoiskt ta sitt rättmätiga straff.

Lärdomen till den kvinnliga publiken är att de är för svaga för att kunna tillfoga riktig skada ens med tillhyggen och därför inte behöver lägga band på sig, och till den manliga att de förtjänar straffet när det kommer.

Självklart måste det vara ok med framställningar av våld i böcker och filmer, men det sätt på vilket våldet och de våldsamma personerna framställs visar på en skillnad i hur män och kvinnor tillåts bete sig.

Söndagens kroki var den sista omgången på kursen, så nu tar det ett tag innan jag postar nya. Jag är lite trött på kroki, så om jag inte har hunnit ändra mig så kommer jag nog inte att gå kroki i vår igen. Har jag tur så hittar jag någon som vill posera privat istället och låter mig posta resultaten här.

Några av poserna fick mig att tänka ”herregud vad vackert, om jag får ihop det här så kommer det att bli skitbra teckningar”, men det fick mig att känna mig stressad så det blev inget särskilt av de poserna. Men medelresultatet var bra i alla fall.

Att tro på allt som sägs eller skrivs är en form av dumhet. Men det omvända — att inte tro på något alls — är bara en annan form av dumhet. Ibland får jag intrycket av att en del helt missar substantivet i frasen kritiskt tänkande och istället bara är kritiska. Men kritiskt tänkande handlar inte enbart om att identifiera det falska utan även om att identifiera det sanna.