För att göra det lättare att bedöma olika situationer och göra bättre val kan det vara bra att ställa upp och medvetandegöra allmänna principer som stöd för sig själv när man behöver fatta beslut. Om man till exempel i förväg tänker igenom i vilka situationer det kan vara berättigat att ljuga så blir beslutet inte lika svårt när det väl gäller och sannolikheten att man gör rätt val ökar.
Det är ganska lätt att komma på regler för vad man inte ska göra, till exempel inte använda våld annat än som försvar, inte stjäla eller förstöra andras egendom och inte bryta löften. Det är svårare att komma på principer för vad man bör göra. En del negativa principer, dvs regler för vad man inte ska göra, går lätt att formulera om utan negationer — bryt inte löften kan ju till exempel lika gärna uttryckas som håll vad du lovar. Men det är bara en lek med ord — innehållet är ju detsamma. Principen håll vad du lovar ger fortfarande ingen hjälp med vilka löften man ska avge, det vill säga ingen positiv vägledning.
Jag har funderat en del över vilka principer det skulle gynna mig att följa. Vilka principer man bör följa beror självklart på vad man har för mål, så det första att fundera över är vad man vill uppnå; Det viktigaste målet för mig, och antagligen för de flesta andra, är ett långt och lyckligt liv. Eftersom många (men inte alla) av förutsättningarna för lycka är av social art och vi ofta behöver samarbeta med andra för att nå våra mål är det viktigt med ett framgångsrikt socialt beteende. Därför är det även viktigt med sociala principer.
Nu när jag skriver det här så funderar jag samtidigt på om jag kommer att framstå som en överteoretiserande person utan spontanitet i andras ögon. Må så vara — den sociala principen dölj inte vem du är hjälper mig att strunta i det. Eftersom man inte kan bli omtyckt eller älskad för den man är om man döljer det så måste man vara öppen med vem man är. Det betyder inte att man måste hålla upp sitt privatliv för alla att se, bara att man måste våga stå för vad man tycker och vem man är inför de man vill bli omtyckt av.
En social princip av positiv karaktär som jag inte alltid följer är: lyft fram det som förenar. Antag till exempel att någon skriver ett inlägg som innehåller både saker jag inte tror på och saker som jag håller med om. Då är det bra att inleda svaret med att uttrycka bifall för de åsikter som förenar oss, eftersom det skapar bättre förutsättningar för att kritiken tas emot väl. Tyvärr inriktar jag mig alldeles för ofta på de delar där mina åsikter skiljer sig från motpartens, och glömmer helt bort att uttrycka saker som ”jag håller med” eller ”det har du rätt i”.
Kommer du på fler sociala principer?
januari 1, 2009 at 1:14 e m
Då det kommer till det där med åsikter som spretar är intressant … ska man eller ska man inte ge respons, ska man blotta sina åsikter eller inte? Men det är ju oftast då åsikterna skuljer sig som det kan kännas positivt utmanande att kommentera… man får en spänning och drivkraft att diskutera mer om ämnet. Att bara hålla med gör ju att man tömmer ämnet snabbare.
En slags princip kanske kan vara att om man håller med en åsikt så har man automatiskt ”fått bollen” och måste göra något med den för att bolla vidare…. om man bara säger, jag håller med, och inte säger något mer så dör samtalet… man tar ju ett ansvar genom att hålla med, vilket gör att man kanske hellre ger ett tyst medhåll och säger inget trots att det vore trevligt för den som just har sagt något bra.
Det är där det kan bli besvärligt om man är flera personer och man närmar sig en ”kokpunkt” och ingen av konflikträdsla håller tyst och säger vare sig bu eller bä.
En bra social princip är att om någon säger något bra och man inte har gett cred för det så kan man vid senare tillfälle belysa det genom att tex säga:
”…Det där som du, Randig, sa här om dagen var en bra… Så har man visat att man faktiskt har lyssnat och tagit till sig det”
Jag vet inte vad det är jag egentligen ville ha sagt nu men jag tycker det är intressant det där med sociala principer..
är det något som man (jag, vi) formulerar som livsregler eller är det sånt som man formulerar för sig själv mer eller mindre undermedvetet? Det är kanske bara då principerna skaver som man inser att man behöver se över dem? Det vill säga; funkar de så funkar de.
Väldigt intressant ämne du har snubblat över!
januari 1, 2009 at 11:02 e m
Det kan verkligen vara svårt att diskutera ibland, speciellt när man inte känner varandra så bra. När man väl har byggt upp en ömsesidig respekt så brukar det gå bättre. Ett annat alternativ är ju i och för sig att man, när man lär känna varandra, inser att man har olika mål med diskussionerna och därför väljer att inte diskutera alls med varandra längre.
Ja, lite som livsregler tänkte jag. En sorts långsiktig strategi för framgång/lycka som man med tiden lär sig att tillämpa automatiskt utan att tänka. Att lyfta upp dem på en medveten nivå gör att man kan ifrågasätta dem, men man måste låta dem bli en del av det undermedvetna igen eftersom man inte kan gå runt och tänka på dem hela tiden.
I mitt fall handlar det både om att det ”skaver” lite och att jag rent alltmänt försöker lära mig att tänka mer långsiktigt och ”vässa” mig själv. Jag tror att alla kan vinna på att fundera över sina handlingsmönster och invanda reaktioner och försöka välja bättre vanor. Man kanske kan göra framgång till en vana?
Att som du skrev ge cred till andra tror jag också är en bra princip. Då slappnar de av och trivs bättre i ens sällskap vilket gör att allt funkar bättre.
januari 5, 2009 at 8:38 e m
det där med att vässa sig själv är ett bra mål. Under helgen har jag kommit fram till att jag behöver tänka först och öppna munnen låååångt senare. Jag kan säkert verka dryg många gånger för att jag går fram som en bulldozer… ärlighet är bra men jag behöver inte proklamera åsikter till höger och vänster *Skrattar självironiskt*.
Så jag ska ta och norpa ”vässandet av mig själv” som ett sätta att utveckla mig själv detta år.
januari 6, 2009 at 12:08 f m
Hehe.. Det där hade varit en träffsäker kommentar om du ville pika mig, för det verkar vara ungefär så en del personer i min omgivning uppfattar mig. Jag har flera gånger av olika personer blivit beskriven som ”arg”, och andra gånger fått höra att jag har ”sydländskt temperament”, ”hugger direkt” och ”inte går att stoppa när jag har något på hjärtat” — vilket förbryllar mig lite eftersom jag inte alls känner mig arg vid dessa tillfällen. Däremot blir jag lätt engagerad om diskussionen rör sig mot någon av mina intresseområden och jag är bland folk jag trivs med. Så numera får jag höra, med ironiskt tonfall, att jag har blivit för ”engagerad” igen när jag blir arg på riktigt =)
Det var ovanstående jag syftade på när jag skrev att det ”skaver” ibland.
Jag funderar på att ha försök bli ett varumärke och gör klart en första version av spelet som senkomna nyårslöften för i år. Med bli ett varumärke menar jag att bli mer synlig med mina kunskaper under mitt rätta namn, t.ex. genom att starta en site med mitt namn som adress där jag regelbundet skriver allmänt om programmering och annat. Det borde öka sannolikheten att jag får intressanta erbjudanden; Vilket får mig att formulera en annan princip: gör dina talanger kända.