Randig

Nu har jag läst ut Outliers. Den andra halvan av boken var faktiskt ännu mer intressant än den första.I del två vidgades berättelsen till att inkludera även spektakulära misslyckanden, som flygkrascher trots avsaknad av allvarliga tekniska problem.

Ett av hans exempel är en koreansk jumbojet som kraschade. Tack vare att kommunikationen i cockpiten spelades in under hela förloppet går det att visa med stor tydlighet att det var mänskliga faktorer som ledde till kraschen. Flygbolagets plan kraschade mycket oftare än andra bolags plan, och orsaken var att det i den koreanska kulturen inte är tillåtet att rätta en överordnad. Trots att de andra i besättningen märkte att piloten hade missuppfattat saker så vågade de inte sträcka sig längre än till att göra vaga antydningar om hur det egentligen förhöll sig. De kraschade hellre (och dog) än att sätta sig upp mot en auktoritet.

Mot slutet förtydligar även författaren sina slutsatser och gör starkare påståenden. Trots att han har byggt upp sin argumentation genom hela boken med hjälp av fakta som jag inte har någon anledning att tvivla på så håller jag ändå inte med honom. Här är ett exempel:

It is impossible for [outliers] to look down from their lofty perch and say with truthfulness, ”I did this, all by myself”

Men där har han fel. Vissa outliers är verkligen helt och hållet ”self-made”. Författarinnan och filosofen Ayn Rand måste till exempel klassas som en outlier, oavsett vad man tycker om hennes böcker. Hon föddes i Ryssland i vad som måste ha varit den övre medelklassen, men efter revolutionen tog kommunisterna ifrån hennes familj allt de ägde. Eftersom de var judar och från fel samhällsklass motarbetades de även efter detta av myndigheterna. Hon lyckades till slut fly till USA, dit hon anlände utfattig några år innan depressionen.

Trots att hon hade allt detta emot sig och dessutom inte var van vid språket lyckades hon bli en av tidernas bäst säljande författare. Hennes böcker säljer fortfarande i enorma upplagor, flera decennier efter hennes död — och dessa böcker skrev hon på ett språk som hon lärde sig i vuxen ålder. Hon hade inga särskilda fördelar — tvärtom! Det hon hade var en extremt stark vilja och rätten att vistas i ett fritt land.

Här är ett annat utdrag ur Outliers:

We look at the young Bill Gates and marvel that our world allowed that thirteen-year-old to become a fabulously successful entrepreneur. But that’s the wrong lesson. Our world only allowed one thirteen-year-old unlimited access to a time-sharing terminal in 1968. If a million teenagers had been given the same opportunity, how many more Microsofts would we have today? To build a better world we need to replace the patchwork of lucky breaks and arbitrary advantages that today determine success–the fortunate birth dates and the happy accidents of history–with a society that provides opportunities for all.

Ovanstående stycke får mig att tänka på två andra intressanta böcker: Det man ser och det man inte ser samt Economics in one Lesson. Den förstnämnda boken skrevs på artonhundratalet av fransmannen Frederic Bastiat och handlar om att det inte räcker med att titta på de synliga effekterna av statlig omfördelningspolitik. Om man ger pengar till en viss grupp av personer så är det rimligt att vänta sig positiva resultat för dem, särskilt på kort sikt, och politiken kan därför se ut att vara lyckad om man tittar på hur det har gått för dem efter en period. Men man får inte glömma att andra grupper nu har fått sämre möjligheter efter att deras pengar har tagits ifrån dem. Det är lätt att peka på fördelarna med omfördelningspolitiken eftersom resultaten går att se med blotta ögat, men allt det som inte kunde skapas på grund att de som bekostade det hela inte längre hade råd går inte att se — det finns ju inte!

Säg till exempel att någon rånar Kalle. Den positiva effekten för tjuven är lätt att se: han fick råd med en ny teve. Men företaget som Kalle skulle ha startat om han inte hade blivit rånad går inte att peka på — det finns ju inte.

Economics in one Lesson är en modernare amerikansk variant på samma tema. Författaren Henry Hazlitt tog Bastiats idé och tillämpade den på dåtidens amerikanska samhälle med nya exempel (från mitten av nittonhundratalet). Den finns både att köpa i tryckt form och gratis att läsa på nätet.

Kopplingen till Outliers är att författaren inte verkar inse att det inte bara är att gå runt och dela ut fördelar. Någon måste bekosta dem också, och dessa personer har då inte samma möjligheter att utveckla sina egna drömmar och verksamheter längre. Att de inte längre har råd att förbättra sin egen produktion drabbar hela samhället–paradoxalt nog även de som tog emot pengarna!

Att ge en miljon tonåringar i USA tillgång till en egen datorterminal i en tid då de både var mycket dyra och dessutom mycket mindre värdefulla hade kanske lett till fler mjukvaruföretag, men på det hela taget hade det varit ett stort slöseri som hade förhindrat framsteg på andra områden. Ny teknik kommer alltid att vara ett fåtal förunnat i början, just eftersom den är ny, men om den är generellt användbar når den resten av folket med tiden. Datorerna är ett utmärkt exempel på detta mönster.

Jag håller på att läsa en bok som jag aldrig har sett nämnas i svenska sammanhang, men som det pratas väldigt mycket om på engelskspråkiga webbsidor. Den heter Outliers och försöker förklara hur extremt framgångsrika personer uppkommer.

Jag köpte den i hopp om att få läsa inspirerande berättelser om fantastiska framgångar för att själv få vind i seglen, men den var inte riktigt vad jag hade väntat mig. Istället för att motivera till enorma ansträngningar med löften om framtida rikedomar tonar den ned de individuella egenskaperna och förklarar istället framgångarna med externa faktorer som till exempel tursam timing.

Författaren menar att den amerikanska kulturen fäster för stort avseende vid just personliga egenskaper som intelligens och arbetsmoral, fastän ingen enligt honom når framgång helt för egen maskin. Han menar att alla extremt framgångrika personer hade extremt bra förutsättningar i miljön runt omkring sig, och att det bara var i kombination med stora portioner tur som deras intelligens och hårda arbete kunde leda dem dit de hamnade.

Som ett av många exempel pekar han på att Bill Gates av en slump fick tillgång till en egen datorterminal mycket tidigt via sin high school, vilket ledde till att han kunde programmera många fler timmar än resten av världen och därmed fick mycket mer träning. När sedan persondatorrevolutionen kom var han mycket bättre rustad än omgivningen att dra fördel av de nya möjligheterna. Han tar upp flera sådana här exempel på personer som skaffade sig stora färdigheter inom något visst område, som sedan helt plötsligt blev väldigt värdefulla pga förändringar i samhället.

Något som jag tycker brister i hans resonemang är att han verkar ta för givet att de som inte lyckades lika bra inte hade lika gynnsamma tillfällen. De andra kanske också hade mängder av möjligheter att bli rika, men som de inte såg eller brydde sig om att utnyttja?

En annan sak är att han ser förändringarna i samhället som oberoende av individernas handlande. Till exempel förklarar han att det var bra att vara östeuropeisk jude i New York på trettiotalet eftersom de var duktiga på textilarbete och det växte fram en stor textilindistri just då, men det var ju just för att dessa personer emigrerade dit som industrin växte fram där och då! Den ploppade ju inte bara fram av en för dessa personer gynnsam slump.

Ytterligare en sak jag tänker på är att det ofta verkar handla om att andra personer har missgynnats snarare än att de framgångsrika gynnades. Att samhällen kan hindra vissa generationer eller etniska grupper från att nå framgång, genom att till exempel deltaga i världskrig, orsaka depressioner eller införa raslagar är ju inte samma sak som att de som växte upp senare eller på andra ställen gynnades.

Som sammanfattning är det en välskriven och tankvärd bok som jag klart kan rekommendera, men jag tror att mina slutsatser skiljer sig från författarens.