Randig

Jag läste nyss ut den lilla boken Idéernas historia av Sten Högnäs. Som titeln och framsidan antyder är det en introduktion till västerländsk idéhistoria med start i antiken. Under tiden jag läste roade jag mig med att försöka avgöra författarens politiska hemvist. Det var ganska svårt så länge han skrev om antiken, men blev allt tydligare ju närmare vår tid han rörde sig. Den första ledtråden kom i avsnittet om liberalismen, som han inleder med orden:

/liberalism/ .. är beteckningen för både en ekonomisk och en politisk teori.

Det må vara sant, men lusten att dela upp liberalismen i en ekonomisk och en politisk (eller social) del är något som liberalismens motståndare är mer förtjusta i än liberalerna själva. Den ekonomiska teorin och den politiska teorin baseras på samma sorts resonemang utifrån samma premisser och formar en  helhet. Socialisterna, till exempel, vill däremot dela upp liberalismen i två delar för att de inte gillar de konsekvenser (både inbillade och verkliga) som dessa principer får på det ekonomiska området, medan de håller med liberalerna om mycket av det som enligt socialisterna går att separera från ekonomin.

Spåren så här långt är ganska svaga, men pekar på att författaren i varje fall inte är klassiskt liberal eller ”nyliberal”. Det blev ännu tydligare redan på nästa sida där han skriver:

Men efterhand blev problemen alltmer uppenbara i ett samhälle som styrdes av en ohämmad konkurrens. Man insåg att den fria marknaden ändå måste kombineras med sociala insatser från statens sida.

Här börjar han tumma på objektiviteten med uttryck som ”man insåg” istället för ”allt fler ansåg”, och visar dessutom att han tror att ”sociala insatser” måste komma från staten och inte från frivilliga.

Nästa ledtråd kommer i avsnittet om marxism. Det framgår snart att författaren inte är marxist, åtminstone inte en okritisk sådan, eftersom han tar upp bristen på överensstämmelse mellan Marx förutsägelser om framtiden och hur den faktiskt utvecklade sig, samt drar paralleller mellan marxismen, nazismen och fascismen. De sista indicierna levereras mot slutet när författaren skriver:

Den storskaliga organisation av naturvetenskaplig forskning i efterkrigstidens värld som kallas big science har skapat en imponerande och målinriktad effektivitet.

(Big science är) storskaligt vetenskapligt utvecklingsarbete, ofta bedrivet med statliga, i synnerhet militära bidrag. Organisationen bakom big science är fast organiserad och målinriktad enligt näringslivets modeller.

Här syns socialisternas traditionella fascination för storskalighet och militär organisation(*) tillsammans med tron att ”näringslivets modeller” kan skiljas från näringslivets styrmekanismer – tillgång och efterfrågan, vinst och förlust — utan konsekvenser för effektiviteten. Slutsats: han är troligtvis socialdemokrat.

En sista observation som är ganska intressant är att han inte skriver något om två av nittonhundratalets absolut viktigaste händelser: Berlinmurens och Sovjetunionens fall.

(*) Socialisternas fascination för militär produktion är inte så synlig nu för tiden, men förr i tiden höll de ofta upp samhällets organisation i krigstid som en förebild och som ett bevis för planekonomins överlägsenhet.

Jag läste i en diskussion på Flashback att Liberala partiet har skaffat en ny logga. Efter att ha kritiserat både deras gamla och nya logga så presenterade jag två andra förslag istället.

Mitt första förslag var att använda två händer som möts i ett handslag. Tanken är att förmedla liberalismens idé om att samhället ska bygga på frivilliga och ömsesidigt gynnsamma relationer i så hög utsträckning som möjligt. Handslaget symboliserar en överenskommelse mellan två parter som båda tjänar på det. Nu har jag suttit några timmar och försökt realisera min idé, med nedanstående varianter som resultat. Jag valde att göra den ena handen röd och den andra blå för att symbolisera ett möte över blockgränserna. Kom gärna med synpunkter.

Min andra idé var att använda en glödlampa som symbol. Jag tycker att ljuskällor av olika slag är bra symboler för liberalismen på grund av ursprunget i upplysningstiden. Glödlampor har dessutom en annan fördel i och med att de även kan symbolisera innovation och en positiv inställning till teknisk utveckling som helhet. Den här idén har jag inte hunnit förverkliga än dock. Kanske nästa helg..

Jag är inte medlem i Liberala partiet och vet inte hur de ställer sig till att byta logga igen trots att de bytte alldeles nyss. Men ifall de är intresserade så kan de få använda loggan gratis. Lämna ett meddelande här på bloggen i så fall. Observera att jag har upphovsrätt till bilderna och att ingen annan har rätt använda dem utan mitt skriftliga medgivande.

Sedan mitt förra blogginlägg har jag läst lite av kritiken mot Det blinda Sverige. Tydligen menade de flesta av de personer som citeras i boken att deras ord hade blivit förvrängda eller rent av fabricerade. Eftersom Huntford inte verkar ha svarat på kritiken med att offentliggöra bandinspelningar från intervjuerna måste jag dra slutsatsen att han antingen inte spelade in dem alls eller att de inte stödjer hans version. Om han inte spelade in dem alls utan bara stödjer sig på sitt eget minne och egna anteckningar tvivlar jag på att citaten är helt korrekta. Det vore väldigt oproffsigt att inte spela in intervjuerna när materialet är så pass kontroversiellt. Varför ge motståndarna en så enkel väg ut om de nu verkligen sa det Huntford påstår? Min slutsats är att citaten antagligen är förvrängda, avsiktligt eller inte. I och med att en av de intressantaste aspekterna av boken var just citaten så sänker detta dess värde betydligt.

En annan kritik mot boken är att hans påståenden om hur det svenska språket har manipulerats innehåller mängder av rena faktafel, helt enkelt därför att han var för dålig på svenska. Även här måste jag hålla med — hans uppgifter om vad diverse olika svenska ord betyder var ofta mycket märkliga.

Trots detta kan jag fortfarande rekommendera boken, eftersom hans kritik av det svenska förvaltningsväldet, medborgarnas svaga ställning gentemot byråkratin och den omfattande sammanblandningen av det civila samhället med staten (korporativism) verkar stå sig.