Paulina Neuding skriver på Newsmill att kvinnor behöver lära sig att nätverka och ”spela taktiskt” för att lyckas bättre i karriären. Även om hon inte skriver det rent ut så är det underförstått att hon menar att det är något män är bra på. Det verkar vara en vanlig åsikt — så självklar att den inte ens behöver backas upp med argument längre.
Det är på modet nu för kvinnor i yrkeslivet att bilda ”kvinnliga nätverk”, i alla fall i mansdominerade branscher som min (it). Syftet är att behålla och bilda nya kvinnliga kontakter och på olika sätt främja medlemmarnas karriärer. Jag ser inget fel med det (även om jag har svårt att förstå vitsen med att stänga ute män), men jag misstänker att de som deltar i sådana här nätverk tror sig följa ett manligt mönster — att männen har motsvarande informella nätverk som exkluderar kvinnor. Det tror jag är en missuppfattning.
De av mina manliga vänner som har lyckats bäst i karriären har visserligen haft nytta av gamla kontakter, men kontaktnäten ser inte alls ut som kvinnorna föreställer sig. Det handlar inte om planerade eller aktivt upprätthållna nätverk baserade på något godtyckligt urvalskriterie som kön eller golfintresse. Det handlar om att dessa personer har satsat hårt på att bygga upp sin personliga kompetens och konsekvent lyckats imponera på omgivningen år ut och år in. På så vis har de byggt upp ett rykte som gör att gamla bekanta hör av sig långt efter att kontakten upphört för att erbjuda jobb. Inte för att göra en gammal vapendragare en tjänst, utan av egenintresse — för att de behöver kompetensen.
Så istället för att sluta sig inom gruppen tror jag att de kvinnor som vill få fart på karriären tjänar på att lägga tiden på att fundera på hur de ska bli personer vars kompetens står ut ur mängden. Det räcker inte med att ha en examen eftersom alla andra också har det.
