Som jag skrev i förrgår så har jag börjat maila med min Socialdemokratiska mamma om marknadsekonomi. Här är mitt senaste svar; Vi får se om diskussionen fortsätter.

Vadå sjukt att inte få ta hand om sina nära? Jag vet ingen förälder som vill betala mera för dagis. Hur blanda in det med att ta hand om sina……

Jag tror att det finns massor av föräldrar som skulle vilja betala mer för dagis om de fick tillräckligt mycket tillbaka. P och A bytte till exempel dagis, om jag minns rätt, för att det första dagiset ville att föräldrarna skulle hjälpa till att städa där. Anledningen till att dagiset inte anlitade en städerska istället var såklart att de inte har rätt att föra kostnaden vidare till föräldrarna. Eftersom regleringarna bara gäller monetära utlägg så kunde dagiset begära betalt i form av städning istället. Men om dagiset hade haft rätt att höja priset så hade P och A kunnat betala lite mer istället för att bara kunna välja mellan att städa eller att byta dagis.

Föräldrar som inte lyckas hitta en dagisplats i närheten av där de bor, eller inte är nöjda med det dagis de har, skulle antagligen också vara intresserade av att betala tillräckligt mycket för att få en bra plats. Poängen är att det ligger i kundens intresse att betala tillräckligt mycket för att den kvalitet de vill ha ska vara lönsam att erbjuda, och det på den plats de vill ha. Det ligger inte bara i säljarens intresse att kunden tillåts betala för sig.

Låt oss ta ett annat exempel: livsmedel. Säg att staten införde ett pristak på livsmedel på till exempel 20 kr per kilo. Tror du att någon skulle fortsätta att producera rostbiff (till exempel) om de visste att de aldrig skulle kunna ta mer betalt än 20 kr/kg? Pristak leder till att alla varor som kostar mer att framställa än det är tillåtet att ta betalt slutar att produceras eftersom det skulle innebära en förlust för tillverkaren att fortsätta. Det gäller även tjänster, till exempel vård, skola och omsorg. Att skolorna inte får ta mer betalt än nuvarande nivå gör att ingen skola erbjuder en utbildningskvalitet som skulle kosta mer än så att erbjuda. Det spelar ingen roll om föräldrarna tror att de skulle tjäna på att betala mer — de får inte betala. Det var det jag menade när jag skrev att folk inte tillåts ta hand om sig själva och sina nära (i alla fall inte på sätt som skulle innebära konkurrens för statens satsningar.)

Alla kan väl inte göra som de vill, en viss styrning eller ordning måste väl ändå finnas

Ordning uppstår spontant genom att var och en anpassar sig efter omgivningen, som när en folksamling eller ett stim fiskar rör sig. När du umgås privat med andra så behöver ni väl ingen koordinator som bestämmer hur var och en ska bete sig? Så länge ingen använder våld eller hot om våld så kommer alla att interagera på ett ordnat sätt med varandra, och om någon inte trivs så kan han eller hon söka sig någon annanstans. Det viktigaste för harmoni i samhället är att angreppsvåld bannlyses och att alla respekterar varandras egendom. Dagens stat bannlyser våld från andra, men ägnar sig åt det självt — inte bara försvarsvåld, utan angreppsvåld! Folk som inte gjort någon annan illa utan bara arbetat och skött sig själva utsätts för hot om repressalier uppbackade av polisärt våld om de inte betalar skatt, till exempel. Ordning behövs, men för det behöver vi inte alla lagar vi har idag. Det enda som behövs är respekt för varandras liv och egendom.

Alla är inte så generösa att de frivilligt vill betala extra för typ service andra har inte ekon möjlighet. Andra vill lägga sina egna pengar på helt privat bruk; mark, skolor, resor. Hur skulle fattigt folk klara sig om det inte fördelades från centralt håll. Jag tycker inte att det är “häftigt att betala skatt” som Mona Sahlin tycker, men nånstans måste ju pengar till samhället tas.

Angående varifrån pengar till samhället ska tas: varifrån tror du att de tas idag? Statens pengar tas helt och hållet från samhället. Om vi fick behålla våra pengar så skulle det vara mycket lättare att ha råd med vård, skola och omsorg än idag. Du betalar ju redan dessa saker själv via skattsedeln, men makten över hur pengarna ska användas har tagits ifrån dig. Istället för att dina pengar går till de mål du tycker är viktiga så går de till bland annat partistöd (skulle du ha finansierat Moderaterna frivilligt?), presstöd (skulle du ha finansierat Dagens Industri frivilligt?), u-hjälp (skulle du ha skickat pengarna till Indien?) och jordbruksstöd (skulle du ha skickat pengarna till franska bönder frivilligt?) Allt det här är saker som du tvingas betala för idag. Och när det gäller saker som du faktiskt vill ha, som vård eller skolor, så tillåts du inte välja vilken skola du ska betala för (du betalar för alla, även de dåliga med inkompetent ledning.)

Det staten “erbjuder” är inte gratis, och för oss som arbetar är det inte “någon annan” som betalar, utan vi själva. Anledningen till att du inte får en räkning hemskickad för det staten gör idag är inte att det är gratis utan att de inte behöver ditt samtycke.

Angående hur fattigt folk skulle klara sig om det inte fördelades pengar från centralt håll: Varför är de fattiga och hur fattiga är de? De flesta av de anledningar som jag ser har att göra med staten. Staten skapar till exempel arbetslöshet genom att ge fackföreningarna rätt att i praktiken sätta minimilöner via kollektivavtalen, vilket gör att de personer vars produktivitet ännu inte har kommit över gränsen för minimilönen inte lönar sig att anställda, och därför inte heller får en chans att komma in på arbetsmarknaden och lära sig färdigheter som skulle ge dem möjlighet att begära mer betalt senare i livet. Det handlar ofta om invandrare som skulle kunna lära sig bättre svenska och få ett större kontaktnät, till exempel, eller ungdomar. Andra sätt som staten skapar arbetslöshet på är med regleringar som gör det omöjligt eller olönsamt att driva företag inom vissa sektorer, till exempel inom stora delar av vården, och med bidrag som gör att folk föredrar att gå hemma i byn och dra istället för att flytta till en ort där det finns jobb att få.

Det finns ett litet fåtal som fortfarande inte skulle kunna försörja sig själva, till exempel förståndshandikappade personer, men de är så få att det inte skulle behövas särskilt mycket frivilliga bidrag för att försörja dem, och om statens inblandning i ekonomin försvann skulle vi som privatpersoner ha mer pengar över till välgörenhet, och vi skulle dessutom antagligen kunna producera mer välstånd per person. Bördan att försöja 99% av dagens arbetslösa skulle försvinna eftersom de skulle försörja sig själva. Förr i tiden kunde en ensam man försörja en hel familj med massor av barn, och det under betydligt primitivare förhållanden än idag. Att tillsammans försörja grannskapets handikappade under moderna förhållanden och med en lättviktig stat vore ingenting i jämförelse med det.